Måndagkväll

Så då har denna dagen också nått sitt slut. Har egentligen haft en ganska lugn dag, men jobbig. Men vaknade tidigt tidigt av att jag hade ont och kunde inte somna om. Så nu är man sååå trött..


Dagen gick mest åt till att fylla i almanackan/kalender. Fylla i födelsedagar osv. Jag köper alltid lärarkalendern så får den ligga uppslagen, den är så bra, man har hela veckan på ett uppslag och en massa plats för att notera, jag noterar gärna vad jag gjort under dagarna hur ont jag haft eller hur bra jag mått.


Som någon kanske märker så har jag döpt om min bloggsida till "Att leva med ständig värk" Detta för att jag vill gärna nå ut till andra som lider liksom jag gör, där man kan byta tankar och funderingar över hur det är att leva med konstant värk, att aldrig få vara smärtfri. Många tror att det inte är så farligt/jobbigt, men jag lovar, det tar oerhört mycket kraft. Man är ständigt trött för det går så mycket energi åt smärtan. Fast man försöker tänka positivt. Jag borde lärt mig leva med det efter 14 år. Eller? Det går någorlunda att acceptera att det är så det är och kommer att så förbli..Det blev ännu sämre i jan 2008, o jag som inte trodde det kunde bli värre. Men det finns dagar man verkligen önskar att man inte levde. Även om jag vet att det är en stark kommentar (några kommer reagera starkt) så är det så ibland och jag tror de som har det likadant förstår min uppfattning.Det känns så hopplöst och man vet inte vart man ska ta vägen. De dagar man vrider sig i plågor och bara tjuter. Jag har morfinplåster, ganska hög dos, det är ju absolut inget jag vill ha, men jag MÅSTE. Och här vill jag passa på och lägga in den kommentaren jag fick igår

Du har mycket att vara glad för Cissi... en pojkvän som du tycker om och som är rädd om dig, djuren att slösa kärlek på, växterna likaså.

Och visst har jag det, men ibland undrar man hur ska man stå ut, jag får kämpa varje dag med allt, saker som andra tar för givna,men man får ju komma ihåg det som anonym skrev: Jag HAR mycket att vara glad över. Minsta lilla sak kan göra att jag blir så dålig att jag blir i princip sängliggande. Som t ex ikväll, jag har varit på möte, det tog 2 timmar och trots att jag har hjälpmedel osv så vet jag att imorgon kommer jag vara helt förstörd, men jag får bita ihop, vila mycket för sen på kvällen är det vanligt styrelsemöte, 19 punkter ska gås igenom. Detta nu efter sommaruppehållet. Detta styrelsearbetet är det enda jag har utöver min sjukersättning, jag känner mig behövd, och jag är omtyckt där, det är en liten länk ut till vanliga vardagen. Så ja onsdag då lär jag vara totalslut. Jag är både på gott och ont väldigt envis, så de e som om jag håller andan så länge jag är igång och när jag vet det är över andas jag ut och då kommer all värk i 190... och det med råge.

Det blev ganska negativt idag men jag vill uppmärksamma hur det är att leva med ständig värk.
Nu blir det kudden för trött är jag och ont har jag, nu hoppas jag bara att det blir någon sömn också.

Natti natti