Hittade ett till personlighets test, men här skulle man svara på 200 frågor och sedan kontaktar dom en. Ska bli intressant. Jag gjorde för flera år sedan när jag sökte till dåvarande securitas och jag fick göra olika sorters test. Deras personlighetstest bestod av 800 frågor, sen var det stresstest, IQ test och fys test. Det jag ångrar idag är att jag inte tog reda på svaret, man kunde få det hemskickat till sig om man kontaktade det företaget som utförde testet. Jag klarade alla tester där galant, till slut stod det mellan mig och en annan tjej. Tyvärr fick hon jobbet. De uppmanande mig att söka igen nästa gång, men tyvärr kom sjukdomarna emellan.
Ibland undrar man om livet sett annorlunda ut idag? Det finns ju en del såna val man gör i livet som man sen undrar över, vad hade hänt om jag gjort så eller så? Det är ju många val man ställs inför här i livet. Alla gånger väljer man ju inte rätt stig men alla har vi ju våra stigar vi vandrar på.
söndag 30 augusti 2009
Personlighetstest
Gjorde personlighetstestet på sidan http://se.41q.com/
Din personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.
Din personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.
Söndag
Först en liten mysbild på mig och Yoda. Han e så kelen, torts att man är elak (egentligen snäll) och tvingar i han medicin varje dag nu. Det gör fortfarande ont i mig att han har fått en sån hemsk sjukdom, men det har verkat göra effekt på honom. Hans andedräkt är mycket bättre och han verkar må bättre fast lite slö. Så mycket gos blir det. 
Men man kan inte låta bli o känna sig som en bov när han ska ha tabletterna. Och i och med foderallergin så tycker han inte om den nya mjukmaten så det med att krossa den o blanda ner har jag fått låta bli, men han är duktig ändå. Det är nog den enda katt jag vet som spinner när man klipper hans klor, på tal om hur go han är. Han får man göra i princip vad man vill med. Man ska inte göra skillnad på djur ja eller barn, men jag har ändå ett starkare band till Yoda men det är ju efter vår resa tillsammans när vi miste hans bror. Det är kanske därför det känns ännu mer nu att även han har fått en sjukdom. Det känns orättvist. Men det är ju något som jag lärt mig att livet är inte alltid rättvist, vissa märker det tidigt andra senare i livet. Livet är inte ett runtglidande på en räkmacka jämt. Det har sina upp och nergångar. Kanske de e väl mycket neråt ibland, men de betyder väl att andra delen av mitt liv blir positivare. =o) Det är det hoppet och tron jag har framför mig.
Igår bar det iaf iväg till Sofiero och deras utställning och viss blev det lite nyköp och en och annan ide´föddes. Här är en av växterna vi köpte
en väldigt fin och en massa knoppar kvar. Den passar bra på framsidan. En sorts ljung. Det blev lite nya tulpanlökar, spännande färger. Nu börjar även framsidan bli klar, I höstas blev stenen lagd ochvi har fått ut krukor med oilka blommor i som vi byter ut efterhand. Fortfarande blommar lobeliorna, nån tagetes. Har även köpt till lite nya blommor till hösten, lite aster och höstglöd och en sorts Dahlia har vi, och sen har jag kommit på en ide´med buxbom i kruka. Min kreativa sida börjar visa sig igen. Äntligen, den har stått stilla ett bra tag nu. Har gjort massor av dekorationer, keramik, målningar osv. Men en dag så var passionen och ideérna borta, men nu... har massa projekt i huvudet som ska genomföras snart.
en väldigt fin och en massa knoppar kvar. Den passar bra på framsidan. En sorts ljung. Det blev lite nya tulpanlökar, spännande färger. Nu börjar även framsidan bli klar, I höstas blev stenen lagd ochvi har fått ut krukor med oilka blommor i som vi byter ut efterhand. Fortfarande blommar lobeliorna, nån tagetes. Har även köpt till lite nya blommor till hösten, lite aster och höstglöd och en sorts Dahlia har vi, och sen har jag kommit på en ide´med buxbom i kruka. Min kreativa sida börjar visa sig igen. Äntligen, den har stått stilla ett bra tag nu. Har gjort massor av dekorationer, keramik, målningar osv. Men en dag så var passionen och ideérna borta, men nu... har massa projekt i huvudet som ska genomföras snart.Vi hade väldig tur med vädret igår det var soligt och lite lagom varmt, precis när vi var klara och skulle gå, vi skulle bara ta och köpa korv, såna riktigt goda korvar från Förslöv Lökkorv och "rackarbajsare" hette dom. Mmm.. gott. Plötsligt då öppnade sig himmeln och det började regna först lite och sedan världens skur. Jag tyckte synd om dom som kom då, vi hade ju varit där ett par timmar redan och jag var fullständigt slut. Men de e ju sånt man vet och det är ju värt det när man älskar växter och dyl. Dom hade verkligen gjort det jättefint. Jag fick även med mig en lila orchideé som jag spanat på tidigare, men varit för snål för att handla till mig själv =o)
Fick jättebra tips av en man där. Jag berättade om min lilla omplantering av min gamla och hade jag tur skulle den klara sig men han gav mig tipset att köpa vit mossa och göra en liten boll av det och stoppa ner dom små rötterna från den stora stängeln, den hade ju skjutit ut ett skott uppe på stjälken med blad och allt. Iallafall en väldigt trevlig man, när vi sen går förbi ett orchidée stånd till frågar jag bara om dom råkade ha den här vita mossan, då fick jag en hel harang över mig att det fanns inget som var bättre än hans grejer o man skulle göra si o så och detta fanns inte o köpa nånstans, han hade själv gjort sin blandning osv osv. Såna personer klara jag helt enkelt inte av. Jag gick därifrån. Såna påflugna självsäkra "säljsnackare" dom kan få hålla sig borta...
Men hela em var en härlig o trevlig upplevelse, man fick så mycket idéer. Körde inom Citygross o handlade sprang på min gamla kompis från högstadiet som jag sen umgicks med då och då. Det var kul, hon var mamma ledig nu så, vi tänkte ta tillfället iakt o ses en dag snart. En massa saker som hänt har mycket o ta igen. Sist jag var där var hennes första nästan 2 år så det är nog 2-3 år sen sist. Usch, tiden går alldels för fort. Men när man kom hem var det bara att lägga sig, helt slut. Det blev en enkel måltid bara, som Patric fixat. Sen la vi oss i sängen o tittade på film. Har ett relativt nyinrett tv rum i källaren men det känns skönsats att lägga sig häruppe när man är så slut. O genast hade jag båda katterna och Tim liggandes hos mig. Mmm dessa djur. härligt.
Söndag
Vaknade av samma obehagliga sak idag, höger arm vill inte som jag vill. Det är svårt att beskriva, det är inte som den sover, utan snarare att den inte finns, jag känner den inte, kan inte röra fingrarna eller armen utanman får flytta den med andra handen. Den är inte kall, utan bara just ingenting. Det börjar oroa mig ordentligt. Häromdagen var det ju både höger ben och höger arm, idag var det bara armen och det tar lång tid (timmar) innan jag kan röra den. Vet inte vad jag ska göra. Det skrämmer mig. Fast jag vaknade tidigt runt halv åtta gick jag inte upp förrän några timmar senare, snarare runt elva. Då hade det mesta börjat fungera i kroppen. Men värken efter gårdagen gick ju inte att undkomma. Så istället för att åka och gratulera min brorson som blev 15 24 aug stannade vi hemma. Det går inte att göra något idag. Har iaf betalt räkningarna, en inte alltför kul uppgift, 2 vetrinärbesök och specialfoder...Det går fort i pengar *Oops*
Passade även på att mejla facket, är så trött på dom nu, efter 3 v ringande fick jag äntligen prata med en som skyllde på sem hård belastning osv. denna lovade att skicka en blankett till mig för 2v sen. Jag ska tydligen vara befriad från en del av beloppet, men det har inte jag vetat. Detta var 2v sen hon lovade att skicka den, istället får jag ytterligare en påminnelse på avgiften som hon bett mig att INTE betala. Blir man klok på dom?
Var ute och tog en bild till på den underbara passionsblomman den har över 20 knoppar, och på vår hibiskus som blommar nu. Härliga blommor. Det man skymtar vid passionsblomman bakom är en växt som heter känguruäpple och även den är full av knoppar, till vänster en fjärilsbuske vi planterat om i år, den vi länge trodde var död sköt plötsligt nya skott och blommar nu. Det är en fröjd 
att se.
att se.fredag 28 augusti 2009
Fredag och ytterligare två tuffa dagar har passerat
Börjar med en komplimang
Anonym sa...
Du är den störste kämpe jag vet. Önskar att jag kunde göra något för dej.Kramis M
Det behövs ibland =o)
Ja då va det fredag em-kväll. Igår var verkligen ingen rolig dag. Vaknade tidigt och tog min medicin för vi skulle iväg med Yoda till vetrinären. Men kroppen är svårstartad på morgonen ändå, trots kramplösande och smärtstillande, tog en lång varm dusch men hjälpte inte. Kände dessutom en väldigt hjärtklappning inför besöket hos vetrinären. Jag hade frossa och hjärtat pumpade på i 200 kändes det som. Säga vad man vill, men jag tror på ett sjätte sinne och det visade sig vara rätt. Det var något fel, vi var in med Yoda i slutet på Juni för han hade små ruvor i mungiporna och en hemsk andedräkt. När vi då stod hos vetrinären sa han det värst tänkbara det kunde vara och jag fick sätta mig ner, jag kände ångesten komma som värsta orkanen i bröstet och det var bara att hem o lägga sig, det gick inte att vandra runt i Landskrona o vänta på att han skulle bli klar. Jag var ju skräckslagen då, men som tur var visade det sig att det "bara" var inflammation i två tandrötter så hans båda tänder längst bak i underkäken drogs ut. Så det var antibiotika och smärtstillande som gällde och mjukmat. Dessa små änglar har alltid varit bortskämda med det bästa fodret för kastrerade hanar. Så få över han sen på foder var inte det lättaste, men det gick. Efter mycket om och men så började han äta fodret igen, det är ju bäst för tänderna, och han ökade i vikt.
Men så kom de små ruvorna tillbaka och den dåliga andedräkten nu för ca 2v sen, jag gav han lite av den smärtstillande och antiinflammatoriska men det blev inte bättre därav det nyinbokade mötet igår (torsdag) O ja det var det här med de sjätte sinnet...
Vi fick först träffa en jättetrevlig djurskötare som var duktig på tänder för dom trodde att det ev kunde vara forl en tandsjukdom hos katter. Jag vet egentligen inte vilket som är värst. Men det beskedet var inte roligt, det visade sig att hon först konstaterade att han fått foderallergi?? Vad är oddsen på att vi har en hund som fick diagnosen för ett halvår sen och nu Yoda. Han har alltid varit lite tunnhårig vid ögonbrynen så att säga, men nu hade det plötsligt blivit små knottror på ena sidan, dom har kommit de sista dagarna, för jag har inte känt dom. Och jag gosar ju med honom flera ggr om dagen eller nästan havla dagarna kan man säga, han är så bunden till mig/oss men är oftast alltid där jag är. Så hur jag kan ha missat dom det begriper jag inte. Men det var inte det värsta beskedet, utan det är att han lider av kronisk stomatit, det vill säga tandlossning. Han kommer att tappa sinna tänder. han är inte ens 4 år, blev väldigt ledsen. Sen undrade dom om han blivit utsatt för stress för detta är tydligen något som börjat innan det besöket i juni. Men det visade sig mer tydligt nu. Det enda vi nämnde det var att jag varit en hel del inlagd och dels iväg hos Irene två vändor under denna period. Så flera veckor har jag varit borta ifrån honom, och som hon och vetrinären som sen kom in, konstaterade att det kan varit det som utlöst allting. Det gjorde ju inte saken bättre, helt plötsligt fick man ett ton dåligt samvete över sig. Nu ska han äta kortisontabletter och en spruta interfernon tror jag det hette, hans immunförsvar är försvagat och stöter bort sina egna i detta fallet tänder. Ungefär samma sak som jag lider av, i en av mina sjukdomar.
Jag och Yoda har alltid haft ett särskilt förhållande, jag köpte ett brödrarpar för snart 4 år sedan men fick avliva den ene brodern vid 9 månaders ålder pga FIP, detta sörjde ju Yoda så mycket att han i princip bodde på mina axlar. Jag var ju alltid hemma. Så han och jag har ett särskilt band, men han fick en halvbror (samma pappa) som han fick sex månader senare. Då var han sur på mig en månad men OJ vad han tog han om lille Helton. O dom är ju bästisar nu och surheten mot mig gick över, som tur var. Men det var inget roligt besked, nu blir det medicin i 3v och sen återbesök. Då bestäms hur vi ska gå vidare med medicineringen. En tand är redan på väg o lossna. Gissa om jag var ledsen igår och idag? Ibland känns det som om motgångarna kommer i en hög på samma gång. Men för varje motgång blir man starkare
Kvällen var vi iallafall bortbjudna på middag, var lite osäker, dels ledsen o dels orolig för honom, men jag behövde lite roligt också på dagen. Så det blev att vi åkte iväg på middag hem till mamma och min bonuspappa. God mat, med en liten speciell efterrätt. Lovar det har ni aldrig testat. Mamma hade gjort vanlig cheesecake, det var ett tag sen men hon hade en orörd i frysen som hon plockade fram, men den smakade bara dill ?!! Då visade det sig att min bonuspappa Tore frusit in stora mängder dill, till deras kräftkok och potitsrätter osv. Lite annorlunda och inte vidare god. =o) Så det fick bli delicatokakor istället till kaffet. Sen var det dags o ge sig hemåt och ge kvällstabletten till Yoda. Det gick inte o få i honom den via mjukmat, för den nya mjukmaten passade ju inte herrn så det fick bli det taskiga sättet. Ner i halsen o stänga munnen. Dom hade förklarat att hans hals var full av blåsor och det gör jätteont för honom att svälja, gissa om man kände sig som en bov...*usch* Känslig som man är gör det ju ont i en.
Fredag.
Sambon ringde till djurkliniken och frågade om vi kunde använda den sortens mjukmat som han tycker om för det ska bli lättare att få i honom tabletten och det gick så, så får det bli ikväll.
Vaknade redan runt 4 och trodde mitt högra ben skulle sprängas, försökte med preciss allt, det la sig inte förrän vid middagstid, då var man så man kunde gå ur sängen. Börjar oroa mig lite för att det bara blir värre och värre. Får bita ihop till oktober då jag ska till läkaren.
Det har varit en tråkig dag med nästan höstväder *blåsigt* Jag som skulle ut och ta kort på vår fina hibiskus som börjat blomma. =o) Det är något som lyser upp tillvaron.
Det får bli kort imorgon, hoppas på bättre väder då. Då ska vi åka till Sofiero Helsingborg och park/trädgårdsutställningen där. Ska bli roligt, se om man kan få lite nya ideér. =o) Men rabatterna börjar ta slut, får utvidga dom lite =o)
Hade en liten snabbvisit av en gammal arbetskomis i em, alltid roligt med besök, men mindre roligt för honom. han hade råkat skada sig på arbetet, 2:a gradens brännskada på hela ena underbenet. Usch, såg riktigt illa ut även när det var nyomlagt. Och ont hade han. Det förstod jag, fy. Det syntes ordentligt. Men det var kul med lite besök iallafall.
Nu kommer snart sambon hem, då blir det lite fredagsmys. Nu är han ledig lörd sönd månd, så vi hoppas på fint väder.
Anonym sa...
Du är den störste kämpe jag vet. Önskar att jag kunde göra något för dej.Kramis M
Det behövs ibland =o)
Ja då va det fredag em-kväll. Igår var verkligen ingen rolig dag. Vaknade tidigt och tog min medicin för vi skulle iväg med Yoda till vetrinären. Men kroppen är svårstartad på morgonen ändå, trots kramplösande och smärtstillande, tog en lång varm dusch men hjälpte inte. Kände dessutom en väldigt hjärtklappning inför besöket hos vetrinären. Jag hade frossa och hjärtat pumpade på i 200 kändes det som. Säga vad man vill, men jag tror på ett sjätte sinne och det visade sig vara rätt. Det var något fel, vi var in med Yoda i slutet på Juni för han hade små ruvor i mungiporna och en hemsk andedräkt. När vi då stod hos vetrinären sa han det värst tänkbara det kunde vara och jag fick sätta mig ner, jag kände ångesten komma som värsta orkanen i bröstet och det var bara att hem o lägga sig, det gick inte att vandra runt i Landskrona o vänta på att han skulle bli klar. Jag var ju skräckslagen då, men som tur var visade det sig att det "bara" var inflammation i två tandrötter så hans båda tänder längst bak i underkäken drogs ut. Så det var antibiotika och smärtstillande som gällde och mjukmat. Dessa små änglar har alltid varit bortskämda med det bästa fodret för kastrerade hanar. Så få över han sen på foder var inte det lättaste, men det gick. Efter mycket om och men så började han äta fodret igen, det är ju bäst för tänderna, och han ökade i vikt.
Men så kom de små ruvorna tillbaka och den dåliga andedräkten nu för ca 2v sen, jag gav han lite av den smärtstillande och antiinflammatoriska men det blev inte bättre därav det nyinbokade mötet igår (torsdag) O ja det var det här med de sjätte sinnet...
Vi fick först träffa en jättetrevlig djurskötare som var duktig på tänder för dom trodde att det ev kunde vara forl en tandsjukdom hos katter. Jag vet egentligen inte vilket som är värst. Men det beskedet var inte roligt, det visade sig att hon först konstaterade att han fått foderallergi?? Vad är oddsen på att vi har en hund som fick diagnosen för ett halvår sen och nu Yoda. Han har alltid varit lite tunnhårig vid ögonbrynen så att säga, men nu hade det plötsligt blivit små knottror på ena sidan, dom har kommit de sista dagarna, för jag har inte känt dom. Och jag gosar ju med honom flera ggr om dagen eller nästan havla dagarna kan man säga, han är så bunden till mig/oss men är oftast alltid där jag är. Så hur jag kan ha missat dom det begriper jag inte. Men det var inte det värsta beskedet, utan det är att han lider av kronisk stomatit, det vill säga tandlossning. Han kommer att tappa sinna tänder. han är inte ens 4 år, blev väldigt ledsen. Sen undrade dom om han blivit utsatt för stress för detta är tydligen något som börjat innan det besöket i juni. Men det visade sig mer tydligt nu. Det enda vi nämnde det var att jag varit en hel del inlagd och dels iväg hos Irene två vändor under denna period. Så flera veckor har jag varit borta ifrån honom, och som hon och vetrinären som sen kom in, konstaterade att det kan varit det som utlöst allting. Det gjorde ju inte saken bättre, helt plötsligt fick man ett ton dåligt samvete över sig. Nu ska han äta kortisontabletter och en spruta interfernon tror jag det hette, hans immunförsvar är försvagat och stöter bort sina egna i detta fallet tänder. Ungefär samma sak som jag lider av, i en av mina sjukdomar.
Jag och Yoda har alltid haft ett särskilt förhållande, jag köpte ett brödrarpar för snart 4 år sedan men fick avliva den ene brodern vid 9 månaders ålder pga FIP, detta sörjde ju Yoda så mycket att han i princip bodde på mina axlar. Jag var ju alltid hemma. Så han och jag har ett särskilt band, men han fick en halvbror (samma pappa) som han fick sex månader senare. Då var han sur på mig en månad men OJ vad han tog han om lille Helton. O dom är ju bästisar nu och surheten mot mig gick över, som tur var. Men det var inget roligt besked, nu blir det medicin i 3v och sen återbesök. Då bestäms hur vi ska gå vidare med medicineringen. En tand är redan på väg o lossna. Gissa om jag var ledsen igår och idag? Ibland känns det som om motgångarna kommer i en hög på samma gång. Men för varje motgång blir man starkare
Kvällen var vi iallafall bortbjudna på middag, var lite osäker, dels ledsen o dels orolig för honom, men jag behövde lite roligt också på dagen. Så det blev att vi åkte iväg på middag hem till mamma och min bonuspappa. God mat, med en liten speciell efterrätt. Lovar det har ni aldrig testat. Mamma hade gjort vanlig cheesecake, det var ett tag sen men hon hade en orörd i frysen som hon plockade fram, men den smakade bara dill ?!! Då visade det sig att min bonuspappa Tore frusit in stora mängder dill, till deras kräftkok och potitsrätter osv. Lite annorlunda och inte vidare god. =o) Så det fick bli delicatokakor istället till kaffet. Sen var det dags o ge sig hemåt och ge kvällstabletten till Yoda. Det gick inte o få i honom den via mjukmat, för den nya mjukmaten passade ju inte herrn så det fick bli det taskiga sättet. Ner i halsen o stänga munnen. Dom hade förklarat att hans hals var full av blåsor och det gör jätteont för honom att svälja, gissa om man kände sig som en bov...*usch* Känslig som man är gör det ju ont i en.
Fredag.
Sambon ringde till djurkliniken och frågade om vi kunde använda den sortens mjukmat som han tycker om för det ska bli lättare att få i honom tabletten och det gick så, så får det bli ikväll.
Vaknade redan runt 4 och trodde mitt högra ben skulle sprängas, försökte med preciss allt, det la sig inte förrän vid middagstid, då var man så man kunde gå ur sängen. Börjar oroa mig lite för att det bara blir värre och värre. Får bita ihop till oktober då jag ska till läkaren.
Det har varit en tråkig dag med nästan höstväder *blåsigt* Jag som skulle ut och ta kort på vår fina hibiskus som börjat blomma. =o) Det är något som lyser upp tillvaron.
Det får bli kort imorgon, hoppas på bättre väder då. Då ska vi åka till Sofiero Helsingborg och park/trädgårdsutställningen där. Ska bli roligt, se om man kan få lite nya ideér. =o) Men rabatterna börjar ta slut, får utvidga dom lite =o)
Hade en liten snabbvisit av en gammal arbetskomis i em, alltid roligt med besök, men mindre roligt för honom. han hade råkat skada sig på arbetet, 2:a gradens brännskada på hela ena underbenet. Usch, såg riktigt illa ut även när det var nyomlagt. Och ont hade han. Det förstod jag, fy. Det syntes ordentligt. Men det var kul med lite besök iallafall.
Nu kommer snart sambon hem, då blir det lite fredagsmys. Nu är han ledig lörd sönd månd, så vi hoppas på fint väder.
onsdag 26 augusti 2009
Denna dagen var inte rolig.
Jag vaknade av en oerhörd smärta i hela kroppen, den var ju väntad men det som skrämde mig mest var att jag inte kunde lyfta eller flytta höger arm eller höger ben. Jag blev verkligen riktigt rädd. Tur jag har tid inbokad hos neurologen, men inte förrän i oktober. Tidigare har det varit armen, men de brukar försvinna efter en timme el så, men detta släppte inte förrrän i em, så jag kom inte ur sängen förrän framåt två. man blir ganska frustrerad samtidigt som man blir rädd. Fick en fin kommentar här igår som jag vill lägga till härunder:
Hej Cissi! Vilket fint foto på dej! Du ser så härligt tankfull ut och jag tänker att det därför är reperesentativt för din sinnesstämning. Det är som du säger svårt att förstå hur det är att leva med smärta när man inte själv är där. Ändå tänker jag att många människor har något tungt att bära på. Bara att kämpa vidare och att glädjas för det som man har att vara glad för. Kvällshälsningar från Åhus nu ska jag vila mig en liten stund för att orka med kvällen... jag blir ju hjärntrött, det är mitt kors att bära. Kämpa vidare, tänkt på din bästis det var hon bra på lilla Irene!
Det var fint skrivet och TACK för kompimangen, jag brukar tänka positivt, men nu när jag inte har någon som förstår riktigt vad det är jag går igenom känns det lite tufft. Jag sörjer ju fortfarande Irene oerhört mycket. Vi som pratade flera timmar om dagen. Saknar den fina uppbackning jag fick av henne. Vi puschade ju varandra alltid.
Jag har ju ofta också lagt mina problem åt sidan för jag tycker om att hjälpa mig själv, men nu har jag inte längre någon att "stötta på det viset" det gör väl att man tänker lite mer på sig själv.Jag vet att många har sina kors att bära och sina problem. Därför skapade jag denna blogg för vill gärna komma i kontakt o få kommentarer från såna som lever med olika sorters handikapp. Man kan byta tankar och erfarenheter.
Idag skulle jag egentligen skrivit protokoll från gårdagen men det får jag göra imorgon, ska först i väg med Yoda till veterinären. han fick utdragit två tänder för ett tag sen men det verkar inte ha blivit helt bra så imorgon får man höra vad dom ska göra. Tack o lov är sambon ledig ifall jag skulle vakna på samma sätt som idag. Det var som sagt väldigt skrämmande, tidigare har det varit en del rörelser med benet men aldrig så här. Det gick bara inte att flytta. =o(
Jag hoppas på en bättre morgondag o ser gärna fram emot kommentarer,
Önskar er en trevlig kväll.
Cissi
Hej Cissi! Vilket fint foto på dej! Du ser så härligt tankfull ut och jag tänker att det därför är reperesentativt för din sinnesstämning. Det är som du säger svårt att förstå hur det är att leva med smärta när man inte själv är där. Ändå tänker jag att många människor har något tungt att bära på. Bara att kämpa vidare och att glädjas för det som man har att vara glad för. Kvällshälsningar från Åhus nu ska jag vila mig en liten stund för att orka med kvällen... jag blir ju hjärntrött, det är mitt kors att bära. Kämpa vidare, tänkt på din bästis det var hon bra på lilla Irene!
Det var fint skrivet och TACK för kompimangen, jag brukar tänka positivt, men nu när jag inte har någon som förstår riktigt vad det är jag går igenom känns det lite tufft. Jag sörjer ju fortfarande Irene oerhört mycket. Vi som pratade flera timmar om dagen. Saknar den fina uppbackning jag fick av henne. Vi puschade ju varandra alltid.
Jag har ju ofta också lagt mina problem åt sidan för jag tycker om att hjälpa mig själv, men nu har jag inte längre någon att "stötta på det viset" det gör väl att man tänker lite mer på sig själv.Jag vet att många har sina kors att bära och sina problem. Därför skapade jag denna blogg för vill gärna komma i kontakt o få kommentarer från såna som lever med olika sorters handikapp. Man kan byta tankar och erfarenheter.
Idag skulle jag egentligen skrivit protokoll från gårdagen men det får jag göra imorgon, ska först i väg med Yoda till veterinären. han fick utdragit två tänder för ett tag sen men det verkar inte ha blivit helt bra så imorgon får man höra vad dom ska göra. Tack o lov är sambon ledig ifall jag skulle vakna på samma sätt som idag. Det var som sagt väldigt skrämmande, tidigare har det varit en del rörelser med benet men aldrig så här. Det gick bara inte att flytta. =o(
Jag hoppas på en bättre morgondag o ser gärna fram emot kommentarer,
Önskar er en trevlig kväll.
Cissi
tisdag 25 augusti 2009
Tisdag 25 aug
Som väntat är jag väldigt trött idag, var precis ute med Tim en liten runda, ska gå ut och lägga mig på altanen nu och rusta mig inför kvällens möte. Det kommer bli jobbigt, tur att jag har hjälp med hunden imorgon. Här skiner solen på för fullt, men en del blåst infinner sig, tur att man har vindskydd på altanen. Blir riktigt varmt o gott. =o)
Två njutare, Tim och Yoda,.
Två njutare, Tim och Yoda,.
Fick ett tips häromdagen att doppa orchideér i kalkvatten 1 gång i veckan, jag har tidigare kört med en genomspolning i veckan och hade en orchidée som blommade nästan konstant i 2 månader, men nu har jag som sagt planterat om den, delat den i två. Kommer det att fungera? Återstår att se. Nu lämnar jag datorn för att inta platsen därute o börja läsa min bok. Jag länge skullat börja med =o)
måndag 24 augusti 2009
Måndagkväll
Så då har denna dagen också nått sitt slut. Har egentligen haft en ganska lugn dag, men jobbig. Men vaknade tidigt tidigt av att jag hade ont och kunde inte somna om. Så nu är man sååå trött..
Dagen gick mest åt till att fylla i almanackan/kalender. Fylla i födelsedagar osv. Jag köper alltid lärarkalendern så får den ligga uppslagen, den är så bra, man har hela veckan på ett uppslag och en massa plats för att notera, jag noterar gärna vad jag gjort under dagarna hur ont jag haft eller hur bra jag mått.
Som någon kanske märker så har jag döpt om min bloggsida till "Att leva med ständig värk" Detta för att jag vill gärna nå ut till andra som lider liksom jag gör, där man kan byta tankar och funderingar över hur det är att leva med konstant värk, att aldrig få vara smärtfri. Många tror att det inte är så farligt/jobbigt, men jag lovar, det tar oerhört mycket kraft. Man är ständigt trött för det går så mycket energi åt smärtan. Fast man försöker tänka positivt. Jag borde lärt mig leva med det efter 14 år. Eller? Det går någorlunda att acceptera att det är så det är och kommer att så förbli..Det blev ännu sämre i jan 2008, o jag som inte trodde det kunde bli värre. Men det finns dagar man verkligen önskar att man inte levde. Även om jag vet att det är en stark kommentar (några kommer reagera starkt) så är det så ibland och jag tror de som har det likadant förstår min uppfattning.Det känns så hopplöst och man vet inte vart man ska ta vägen. De dagar man vrider sig i plågor och bara tjuter. Jag har morfinplåster, ganska hög dos, det är ju absolut inget jag vill ha, men jag MÅSTE. Och här vill jag passa på och lägga in den kommentaren jag fick igår
Du har mycket att vara glad för Cissi... en pojkvän som du tycker om och som är rädd om dig, djuren att slösa kärlek på, växterna likaså.
Och visst har jag det, men ibland undrar man hur ska man stå ut, jag får kämpa varje dag med allt, saker som andra tar för givna,men man får ju komma ihåg det som anonym skrev: Jag HAR mycket att vara glad över. Minsta lilla sak kan göra att jag blir så dålig att jag blir i princip sängliggande. Som t ex ikväll, jag har varit på möte, det tog 2 timmar och trots att jag har hjälpmedel osv så vet jag att imorgon kommer jag vara helt förstörd, men jag får bita ihop, vila mycket för sen på kvällen är det vanligt styrelsemöte, 19 punkter ska gås igenom. Detta nu efter sommaruppehållet. Detta styrelsearbetet är det enda jag har utöver min sjukersättning, jag känner mig behövd, och jag är omtyckt där, det är en liten länk ut till vanliga vardagen. Så ja onsdag då lär jag vara totalslut. Jag är både på gott och ont väldigt envis, så de e som om jag håller andan så länge jag är igång och när jag vet det är över andas jag ut och då kommer all värk i 190... och det med råge.
Det blev ganska negativt idag men jag vill uppmärksamma hur det är att leva med ständig värk.
Nu blir det kudden för trött är jag och ont har jag, nu hoppas jag bara att det blir någon sömn också.
Natti natti
Dagen gick mest åt till att fylla i almanackan/kalender. Fylla i födelsedagar osv. Jag köper alltid lärarkalendern så får den ligga uppslagen, den är så bra, man har hela veckan på ett uppslag och en massa plats för att notera, jag noterar gärna vad jag gjort under dagarna hur ont jag haft eller hur bra jag mått.
Som någon kanske märker så har jag döpt om min bloggsida till "Att leva med ständig värk" Detta för att jag vill gärna nå ut till andra som lider liksom jag gör, där man kan byta tankar och funderingar över hur det är att leva med konstant värk, att aldrig få vara smärtfri. Många tror att det inte är så farligt/jobbigt, men jag lovar, det tar oerhört mycket kraft. Man är ständigt trött för det går så mycket energi åt smärtan. Fast man försöker tänka positivt. Jag borde lärt mig leva med det efter 14 år. Eller? Det går någorlunda att acceptera att det är så det är och kommer att så förbli..Det blev ännu sämre i jan 2008, o jag som inte trodde det kunde bli värre. Men det finns dagar man verkligen önskar att man inte levde. Även om jag vet att det är en stark kommentar (några kommer reagera starkt) så är det så ibland och jag tror de som har det likadant förstår min uppfattning.Det känns så hopplöst och man vet inte vart man ska ta vägen. De dagar man vrider sig i plågor och bara tjuter. Jag har morfinplåster, ganska hög dos, det är ju absolut inget jag vill ha, men jag MÅSTE. Och här vill jag passa på och lägga in den kommentaren jag fick igår
Du har mycket att vara glad för Cissi... en pojkvän som du tycker om och som är rädd om dig, djuren att slösa kärlek på, växterna likaså.
Och visst har jag det, men ibland undrar man hur ska man stå ut, jag får kämpa varje dag med allt, saker som andra tar för givna,men man får ju komma ihåg det som anonym skrev: Jag HAR mycket att vara glad över. Minsta lilla sak kan göra att jag blir så dålig att jag blir i princip sängliggande. Som t ex ikväll, jag har varit på möte, det tog 2 timmar och trots att jag har hjälpmedel osv så vet jag att imorgon kommer jag vara helt förstörd, men jag får bita ihop, vila mycket för sen på kvällen är det vanligt styrelsemöte, 19 punkter ska gås igenom. Detta nu efter sommaruppehållet. Detta styrelsearbetet är det enda jag har utöver min sjukersättning, jag känner mig behövd, och jag är omtyckt där, det är en liten länk ut till vanliga vardagen. Så ja onsdag då lär jag vara totalslut. Jag är både på gott och ont väldigt envis, så de e som om jag håller andan så länge jag är igång och när jag vet det är över andas jag ut och då kommer all värk i 190... och det med råge.
Det blev ganska negativt idag men jag vill uppmärksamma hur det är att leva med ständig värk.
Nu blir det kudden för trött är jag och ont har jag, nu hoppas jag bara att det blir någon sömn också.
Natti natti
söndag 23 augusti 2009
Då var det söndagkväll
Nu börjar helgen gå mot sitt slut, och Patric börjar jobba imorgon. Vi firade med en "sista" grillning ute med lite öl till. *gott* Det har varit både en skön och tuff helg. Igår kom vi äntligen ut och handlade lite blommor, massa perenner och lite annat. Det ska bli roligt att se hur det växer. Satte ut i öl i plastmuggar försäkerhetsskull. Ett supertips till er med mördarsniglar på tomten, men där var inga idag allls. otroligt men sant. =o) Fick sen höra att vi bör gräva upp vår passionsblomma, den överlever inte vintern. Jag kan bara säga den är STOR!!! Så hur man ska få in den hel ja de blir ett spännande ögonblick....
Lite av vårt inköp av växter. =o) Jag gjorde t o m ett eget litet dekorationsblomsterarrangemang. =o) De e riktigt roligt, gjorde mycket kreativa arrangemang tidigare. Tyvärr försvann lusten, men kanske den är på väg tillbaka,,, *hoppas*
Igår blev grinden också klar, den ska bara sättas upp, så flitiga har vi varit lite iallafall i helgen. Idag har vi bara haft en lslppedag förutom att gräset blev klippt. Avslutat med en god grillad karre´
Våra djur fortsätter mysa tillsammans.. Det är en härlig syn hur dom ligger så nära varandra.. Det trodde jag aldrig när jag träffade Patric och han berättade att han hade en Jack Russel *hjälp tänkte jag* Det går aldrig, men efter nån vecka var dom såna kompisar.
Nu har jag suttit och hållt på länge med att försöka få rätt på bildspelet, vill ju gärna delge er mina fina bilder på de närmsta vi har- djuren...
Ska ge mig på det imorgon. Nu ska jag återgå till vår sista myskväll innan jobbet börjar igen och jag ska återgå till min vardag.. Med l'karkontakter osv..*suckar* Är lite orolig för min vikt, har bara gått upp 3hg denna sommar, trots all näringsdrycker förutom all god mat o god öl och njukglass framförallt. För det har det blivit MÅNGA av. 
Nu har ni väl kommit på att jag tycker om öl, men en flaska rött är lika gott, men inhet går ut mot en kall öl en varm sommardag
Sambon har istället lyckats gå upp 4 kg denna sommar. Dom hade jag gärna tagit.
Så godnatt all ni som följer mig, är glad för alla kommentarer. =o)
fredag 21 augusti 2009
Det var riktigt gott med svenska kräftor, mätta o belåtna är vi nu..En liten bild på några härligt goda svenska kräftor, små men oerhört goda. Lite Jansson till förrätt- Slinker alltid ner. =o)
Sätter ett passande citat här från "anonym" Som är väldigt sann.
"Livet kanske inte blev det party vi hade hoppats på, men vi kan lika gärna dansa medan vi ändå är här"
Jag är absolut säker på att Irene och de övriga jag tyvärr mist alldeles förlorar sitter på ett moln och tittar ner på mig, o ger mig framförallt styrka. Ja Irene var min verkligen en bästa vän. Vi kunde varandra utan och innan. En sak som jag alltid kommer bära med mig är hennes underbara sångröst, när vi var ute sjöng hon alltid: "Thats Whats friends are for" till mig.'
Nu säger jag godnatt.. för idag.. mätt o trätt har vi nu lagt oss för att mysa med en film.
Fredag eftermiddag
Måste ju börja direkt med min frustration som måste ut, fick via F-kassan idag en kopia på ett intyg specialisten på Neurologen skrivit, arg som ett bi blev jag. Jag är så trött på dom här turerna. Saknar Irene så, skulle vilja prata med henne, det är det första som poppar upp när det är något kul som inte så kul, jag är ju van att delge henne allt. *Suckar* Vem ska jag nu "avreagera" mig på? Hon förstod ju verkligen. Hade behövt hennes uppbackning och stöd. *ledsen*
Nu när intyget kom, ja då visar det sig att han har inte nämnt någonting alls om mina försämringar under året, trots jag talat med honom flera ggr under året, i april var jag där, då satt han mest o gölodde ner i goolvet o sa ja det är ju synd om dig etc etc. men fick han med något i journalanteckningarna. Nä det verkar inte så. Trots att jag sen gått via patientnämnden och fått svar från klinikchefen att det visst står i min journal. Men inte ett smack står det att det numera även är kraftigt försämrat tillstånd, han skriver t o m att han träffat mig i mars. April var det rätta. Men ingenting om mina försämringar, nu funderar jag på att skicka in både brevet till patientnämnden och klinikchefens svar. Jag är så trött på detta. Man får ligga på som en igel HELA TIDEN.... Inget blir som man vill. Ska dit på besök 2 okt men vad hjälper det? F-kassan har ju bara fått ena delen av historian från specialisten. Jag hoppas min beskrivning samt min allmänläkares intyg och kopiorna från klinikchefen. Då måste det ju bli rätt.
*Suckar djupt* Det är en period framför en med ångest om vad som ska hända...jag blir ju bara sämre o sämre och läkarna skickar en än hit o än dit. Alla skyller ifrån sig. Sist låg jag inne för livshotande kortisolbrist, när jag blev utskriven (efter mycket tjat om mina andra problem som dom inte ville ha o göra med) säger utskrivningsläkaren. Det vore ju bra om du kom till en läkare som kan pussla ihop dina olika symptom, för dom hör ju säkert ihop...Vad ville hon ha? Dagens guldstjärna eller? Det är ju precis vad alla andra säger men ingen gör nåt. ingen läkare vågar säga emot en annan. Under dessa 14 år jag hållt på har jag märkt där är en otrolig jierki inim sjukvården....Jag ska på patientnämnden igen, när han är tillbaka från semestern. Inte nog med att man brottas med sina egna poblem, man måste hela tiden vara på sin vakt.. hålla reda på allt och hålla hjulet snurrande... Vad gör man?
O För att det inte enbart ska bli en massa negativa saker så måste jag ju bara berätta om gårdagen. Först tog vi ytterligare en lugn dag på altanen, ja sambon målade klart grinden.*duktig var han* Sen skulle vi åka o hälsa på pappa, som jag inte varit hemma hos sen julafton 2007, lite pinsamt att det gått så långt, Men det har sina förklaringar. Min föredetta har kommit emellan och förstört mitt förhållande till pappas sambo, hon har jag sett som mamma i 15 år och det förstörde min före detta. Jag skulle väldigt gärna vilja vad han har sagt. Men det tinades upp ytterligare igår, men det kommer aldrig att bli detsamma, tyvärr. O pappa står emellan, något som gör mig väldigt ledsen, förr pratades vi vid flera ggr i veckan sågs flera ggr i månaden, men men det blir kanske bättre vi får se, vi var där runt halv sju igårkväll o stannade väldigt länge, så det var kul. När vi kommer hem så kör Ptric in bilen i garaget o vrider om låset med husnycklarna i bilens handsfack. Jättekul. Där stod vi 23.40 och kom inte in, grannen som är på semster och har vår extra nyckel. där försvann den möjligheten, då var det bara en väg kvar att välja, ringa mamma som tack o lov bor i byn, men som lagt sig. Väcka henne, få henne o köra hit o låna ut sin nyckel. Ja den guldstjärnan fick min sambo igårkväll. *grattis* Kattren stod i fönstret o undrade ska ni inte komma in snart.. Men till slut kom vi in, med mammas hjälp.. Ja det är lätt hänt. Men hur typiskt är det inte att grannen åkte på semesterprecis samma dag? Ja vad kan man göra annat än att skratta åt det.
Vad tyckte ni om våran passionsblomma? Otroligt hur den kan växa så mycket? Det ska ju bli ett äventyr o få in den igen.. =o)
Ikväll väntar en liten kräftmiddag, bara sambon o jag. Vi ska äta svenska kräftor som min mammas man kokt. Dom luktar verkligen gott... O vad slår svenska kräftor som man själv kokt? Längatar redan till kvällen... Ska bli mysigt och gott.. Nu ska jag iallafall först göra en Janssons, en av mina favoriter.. Det får bli förrätten...=o)
Sen blir det en stunds vila, krävs efer gårdagen... så man kan vara pigg ikväll..
Nu när intyget kom, ja då visar det sig att han har inte nämnt någonting alls om mina försämringar under året, trots jag talat med honom flera ggr under året, i april var jag där, då satt han mest o gölodde ner i goolvet o sa ja det är ju synd om dig etc etc. men fick han med något i journalanteckningarna. Nä det verkar inte så. Trots att jag sen gått via patientnämnden och fått svar från klinikchefen att det visst står i min journal. Men inte ett smack står det att det numera även är kraftigt försämrat tillstånd, han skriver t o m att han träffat mig i mars. April var det rätta. Men ingenting om mina försämringar, nu funderar jag på att skicka in både brevet till patientnämnden och klinikchefens svar. Jag är så trött på detta. Man får ligga på som en igel HELA TIDEN.... Inget blir som man vill. Ska dit på besök 2 okt men vad hjälper det? F-kassan har ju bara fått ena delen av historian från specialisten. Jag hoppas min beskrivning samt min allmänläkares intyg och kopiorna från klinikchefen. Då måste det ju bli rätt.
*Suckar djupt* Det är en period framför en med ångest om vad som ska hända...jag blir ju bara sämre o sämre och läkarna skickar en än hit o än dit. Alla skyller ifrån sig. Sist låg jag inne för livshotande kortisolbrist, när jag blev utskriven (efter mycket tjat om mina andra problem som dom inte ville ha o göra med) säger utskrivningsläkaren. Det vore ju bra om du kom till en läkare som kan pussla ihop dina olika symptom, för dom hör ju säkert ihop...Vad ville hon ha? Dagens guldstjärna eller? Det är ju precis vad alla andra säger men ingen gör nåt. ingen läkare vågar säga emot en annan. Under dessa 14 år jag hållt på har jag märkt där är en otrolig jierki inim sjukvården....Jag ska på patientnämnden igen, när han är tillbaka från semestern. Inte nog med att man brottas med sina egna poblem, man måste hela tiden vara på sin vakt.. hålla reda på allt och hålla hjulet snurrande... Vad gör man?
O För att det inte enbart ska bli en massa negativa saker så måste jag ju bara berätta om gårdagen. Först tog vi ytterligare en lugn dag på altanen, ja sambon målade klart grinden.*duktig var han* Sen skulle vi åka o hälsa på pappa, som jag inte varit hemma hos sen julafton 2007, lite pinsamt att det gått så långt, Men det har sina förklaringar. Min föredetta har kommit emellan och förstört mitt förhållande till pappas sambo, hon har jag sett som mamma i 15 år och det förstörde min före detta. Jag skulle väldigt gärna vilja vad han har sagt. Men det tinades upp ytterligare igår, men det kommer aldrig att bli detsamma, tyvärr. O pappa står emellan, något som gör mig väldigt ledsen, förr pratades vi vid flera ggr i veckan sågs flera ggr i månaden, men men det blir kanske bättre vi får se, vi var där runt halv sju igårkväll o stannade väldigt länge, så det var kul. När vi kommer hem så kör Ptric in bilen i garaget o vrider om låset med husnycklarna i bilens handsfack. Jättekul. Där stod vi 23.40 och kom inte in, grannen som är på semster och har vår extra nyckel. där försvann den möjligheten, då var det bara en väg kvar att välja, ringa mamma som tack o lov bor i byn, men som lagt sig. Väcka henne, få henne o köra hit o låna ut sin nyckel. Ja den guldstjärnan fick min sambo igårkväll. *grattis* Kattren stod i fönstret o undrade ska ni inte komma in snart.. Men till slut kom vi in, med mammas hjälp.. Ja det är lätt hänt. Men hur typiskt är det inte att grannen åkte på semesterprecis samma dag? Ja vad kan man göra annat än att skratta åt det.
Vad tyckte ni om våran passionsblomma? Otroligt hur den kan växa så mycket? Det ska ju bli ett äventyr o få in den igen.. =o)
Ikväll väntar en liten kräftmiddag, bara sambon o jag. Vi ska äta svenska kräftor som min mammas man kokt. Dom luktar verkligen gott... O vad slår svenska kräftor som man själv kokt? Längatar redan till kvällen... Ska bli mysigt och gott.. Nu ska jag iallafall först göra en Janssons, en av mina favoriter.. Det får bli förrätten...=o)
Sen blir det en stunds vila, krävs efer gårdagen... så man kan vara pigg ikväll..
onsdag 19 augusti 2009
Då var det onsdagkväll
Idag har det varit en härlig dag, det har varit strålande sol hela dagen. Passade på att ta en lugn dag o vila upp mig.. Vi la oss på altanen och solade o läste- Men sambon började få myror i byxorna o började måla vår nya grind vi ska sätta upp. *puh*
Duktig var han iallafall. Efter målningen körde han o köpte mjukglass till oss (Den var så god) och lämnade in vår nya lottoraden. Nu är det bara till att hålla tummarna... Men det blev inte bara en slappedag. Det blev även ett möte på kvällen. Som tur var det inte ett långt, var hemma igen vid halv åtta.
Måste passa på och visa vår passionsblomma, det är egentligen en inneblomma (finns i utevariant också) men denna satte jag ut i början på sommaren då hade den två stänglar, nu blommar den för fullt. Roligt o se när de lyckas.
Som ni säkert märkt gillar jag växter både inne och ute o brukar få allt att överleva, de är det som är så roligt med växter. Hade förut en otrolig samling av pelargoner som knappt går att köpa. tyvärr kom hälsan ivägen och de kom inte in i tid. =o( Hade t o m en blomma från Venezuela som överlevt resan hem. Men tyvärr förfrös den också. Var på Bergianska trädgården när vi var i Stockholm, en fröjd för trädgårdsintresserade... Nu ska jag snart se på tv sen blir det sängen. Följer So you think you can dance. Älskade att dansa innan min kropp sa ifrån.. men drömma måste man ju..=o) O duktiga är dom.. jisses...
Imorgon hoppas jag det blir samma härliga väder. Värme e balsam för kroppen..
tisdag 18 augusti 2009
Tisdag kväll
Så då var denna dagen snart också gången, idag blev det mycket, är helt slut nu, Vi började dagen med att köra och äta varsin stekt sillamacka. Mmm.. dom är så goda.. Passade även på att inhandla till kvällens middag, deras fiskspett. Dom är väl värda sitt pris. Idag blev det lax och tonfisk o lite grönsaker på det o sen lite av våra egna potatisar i trädgården. *mmm* gott... Var hos läkaren sen, inget direkt positivt, även han tror på en sjukpensionering. Hallå, jag är inte ens 34, jag vill också kunna jobba, iaf något litet... Nu skulle jag verkligen vilja ha Irene o ringa till. Gud vad jag saknar henne... Hade på mig armbandet jag gav henne i present nu när hon fyllde år, ville känna att hon var med mig... Det vet jag att hon är ändå..
Sen blev det lite shopping... kläder.. Inget passar ju längre, jag går inte upp i vikt... men jag tröstade mig iaf med lite nya kläder. Ibland får man unna sig något och det gjorde jag idag.. Dyrt blev det, men det får man ta.. Måste ha lite uppiggande också... i allt negativa..
Nu ska jag sätta mig o äta de goda spetten. Ska bli mums...
Sen blev det lite shopping... kläder.. Inget passar ju längre, jag går inte upp i vikt... men jag tröstade mig iaf med lite nya kläder. Ibland får man unna sig något och det gjorde jag idag.. Dyrt blev det, men det får man ta.. Måste ha lite uppiggande också... i allt negativa..
Nu ska jag sätta mig o äta de goda spetten. Ska bli mums...
måndag 17 augusti 2009
Månkväll
Ja då var det kväll, passar på och skriva några rader i reklampausen. Tittar på Lipstickjungle =o) En av favoritserierna just nu. Mänga skratt bllir det. Det blev ingen runda idag, tyvärr.. Kroppen sa emot, får se om de blir senare i veckan, imorgon e de tid för läkarbesök igen. Är väl egentligen inte så mycket positivt som kan hända.. Ska ha ett intg till F-kassan och lite recept som vanligt..
Men förhhoppningsvis blir det nån liten runda i affärerna.. Var ett tag sen vi var ute och kollade. och handlade framförallt. Men först blir det ett besök ute på Limhamn i fiskaffären. Det står redan på "dagordningen" Varsin stekt sillmacka. Mmm.. *gott* Sen blir det nån form av fisk för grillning imorgon, därtill vår egen potatis, från det lilla potatislandet..
Så jag hoppas att jag vaknar o har en bra dag imorgon... Ser framemot sillmaclan redan. Nu kom sambon med varsin drink. Service på hög nivå.. det är ju trots allt semester för honom än, då kan man med gott samvete ta en drink mitt i veckan. Eller rättare sagt i början på veckan.. =o)
Snart dags för sängen..
Men förhhoppningsvis blir det nån liten runda i affärerna.. Var ett tag sen vi var ute och kollade. och handlade framförallt. Men först blir det ett besök ute på Limhamn i fiskaffären. Det står redan på "dagordningen" Varsin stekt sillmacka. Mmm.. *gott* Sen blir det nån form av fisk för grillning imorgon, därtill vår egen potatis, från det lilla potatislandet..
Så jag hoppas att jag vaknar o har en bra dag imorgon... Ser framemot sillmaclan redan. Nu kom sambon med varsin drink. Service på hög nivå.. det är ju trots allt semester för honom än, då kan man med gott samvete ta en drink mitt i veckan. Eller rättare sagt i början på veckan.. =o)
Snart dags för sängen..
Måndag
Då var man inne på Patrics sista semestervecka, men vädret är ju allt annat än tilltalande. =o( Funderar lite på omk vi ska ut och kolla lite perenner. Vi båda gillar att hålla på i trädgården. Men helst av allt skulle man vilja stanna i sängen el soffan o barakrypa ner under en filt o bara mysa o ta det lugnt. Vädret kunde ju varit lite som igår, då var det skönt.. det kan ju t o m djuren hålla med om.. Dom myser verkligen på altanen.
Här har vi Yoda och Helton, går även under namnet Helle
Här har vi Yoda och Helton, går även under namnet Helle
Också nästa njutare. Vår Jack Russel Tim snart 5 år
Men idag ska Tim iaf ut med sina kompisar två Sibirian Huskys, Tim tror han är lika stor som dom, han e för skön. Så ikväll blir det en trött hund. Katterna här har redan haft sitt race.. =o)
De e en ständig karusell här hemma. Men roligt har dom. Vad vore livet utan djuren?
söndag 16 augusti 2009
Då var det söndag...
Det har varit några tuffa dagar här nu. *puh* Har inte ens orkat sätta mig vid datorn.. Man önskar så att kroppen orkat mer än den gör eller iaf borde göra. Va på kurs i onsdags, kul o lärorikt. Sitter med i en styrelse sen 10 år tillbaka och nu ska vi gå över till att attestera våra fakturor via datorn istället. *skönt* Va verkligen smidigt.. Men tyvärr blir man så slut i kroppen att man orkar inte så mycket mer..
Torsdag
Dagen efter var det ju grillning hemma hos lillbrorsan, roligt och gott o alltid lika mysigt. Men jisses vad deras barn växer fort. De e väl så man säger: de e på barnen man ser hur gammal man egentligen är. Eller? Den äldsta är 5 år och den minsta blev 3 nu i maj. Även om man är glad för dom liksom mina andra syskonbarn så är det inte utan att det känns, varför jag inte har några. Man känner liksom lite utanförskap på nått sätt.. Min ene storebror har 3 barn En 17 och en 15 och en 4 åring... Ja tiden den går verkligen. Min äldsta bror har 4 barn varav den äldste blev pappa nu i våras.. Det kändes också lite jobbigt.. Visst jag var bara 9 år när jag blev faster men ändå ens syskonbarn får barn innan man själv, och nu även hans lillasyster ska ha barn... Men som vanligt biter man ihop o försöker vara glad för deras skull. men längtan är svår att bli av med...
Iaf så blev det en härlig kväll som slutade med att vi cyklade hem runt 22 snåret, jag visste ju att de kommer kosta på mer värk imorgon, men jag måste ju leva också...
Fredag
Fredagen var inplanerad med sambons familj på besök på kvällen, grillning även idag *gott*, (blir mycket sånt på sommaren) men mycket behövdes göras.. Var tvungen att köra in till stan först, sen skulle det städas och maten skulle fixas och allt med en värk i hela kroppen.. vet inte hur många ggr jag höll på o bryta ihop under dagen.Vissa dagar e man på väg att ge upp... men man fortsätter kämpa på. Hur ska jag orka sitta och ha roligt, hålla uppe fasaden att allt är bra? Men de gick väl något sånär iaf, det blev trots allt en trevlig kväll. Hans mamma och syster med man och en jättego´4 årig tjej och Patrics bror var här. Visst dom vet att jag har ont och vi pratade om det igen, du ska inte behöva sitta o låtsas att allt är bra när det inte är det. Men det är svårt att byta stil. Jag har alltid varit så, håll fasaden uppe, se glad ut.. Det är svårt att bryta..
Lördag
Så igår hade vi en mysdag hemma, Patric var så go o snäll, han fixade allt här hemma, vi hyrde 2 filmer o bara hade en mysdag...och jag låg o tog igen min kropp med mycket värme..Härligt var det...även om man hade så otroligt ont.. =o(
Söndag
Idag vaknar man av samma oerhörd smärta, jag vet att jag inte ska ha grejer så tätt bokade, men nu blev det så, det är ju ändå Patrics semester, och tycker redan att det gått för många dagar, vill ju komma iväg lite ändå på grejer. Fast vi har bantat bort lite av allt vi sagt vi skulle göra. Men idag jag gav jag mig den på att något litet skulle jag göra. Envis som man är.. så vi fixade till lite i trädgården. Inte så mycket men fint blev det. Fick gräset klippt, fick passa på nu ju när det var fint väder. Soligt o skönt, men lite för blåsigt för att ligga o sola. =/
Hade egentligen bestämt att vi skulle åka in och köpa fisk på fiskboden i Malmö, men nä krafterna var slut, så min goa sambo kom hem med varsin mjukglass efter att ha lämnat filmerna, fiskboden tar vi på tisdag sa vi, ska ändå in till stan då. Imorgon ska vi se om vi kan komma iväg på något. Hans sista semestervecka börjar imorgon. Så lite till får man orka... Nä nu e maten klar, dags o sätta sig och äta.. Har fått full service här hemma idag. =o) Min sambo är en hjälte som står ut med mig..
Torsdag
Dagen efter var det ju grillning hemma hos lillbrorsan, roligt och gott o alltid lika mysigt. Men jisses vad deras barn växer fort. De e väl så man säger: de e på barnen man ser hur gammal man egentligen är. Eller? Den äldsta är 5 år och den minsta blev 3 nu i maj. Även om man är glad för dom liksom mina andra syskonbarn så är det inte utan att det känns, varför jag inte har några. Man känner liksom lite utanförskap på nått sätt.. Min ene storebror har 3 barn En 17 och en 15 och en 4 åring... Ja tiden den går verkligen. Min äldsta bror har 4 barn varav den äldste blev pappa nu i våras.. Det kändes också lite jobbigt.. Visst jag var bara 9 år när jag blev faster men ändå ens syskonbarn får barn innan man själv, och nu även hans lillasyster ska ha barn... Men som vanligt biter man ihop o försöker vara glad för deras skull. men längtan är svår att bli av med...
Iaf så blev det en härlig kväll som slutade med att vi cyklade hem runt 22 snåret, jag visste ju att de kommer kosta på mer värk imorgon, men jag måste ju leva också...
Fredag
Fredagen var inplanerad med sambons familj på besök på kvällen, grillning även idag *gott*, (blir mycket sånt på sommaren) men mycket behövdes göras.. Var tvungen att köra in till stan först, sen skulle det städas och maten skulle fixas och allt med en värk i hela kroppen.. vet inte hur många ggr jag höll på o bryta ihop under dagen.Vissa dagar e man på väg att ge upp... men man fortsätter kämpa på. Hur ska jag orka sitta och ha roligt, hålla uppe fasaden att allt är bra? Men de gick väl något sånär iaf, det blev trots allt en trevlig kväll. Hans mamma och syster med man och en jättego´4 årig tjej och Patrics bror var här. Visst dom vet att jag har ont och vi pratade om det igen, du ska inte behöva sitta o låtsas att allt är bra när det inte är det. Men det är svårt att byta stil. Jag har alltid varit så, håll fasaden uppe, se glad ut.. Det är svårt att bryta..
Lördag
Så igår hade vi en mysdag hemma, Patric var så go o snäll, han fixade allt här hemma, vi hyrde 2 filmer o bara hade en mysdag...och jag låg o tog igen min kropp med mycket värme..Härligt var det...även om man hade så otroligt ont.. =o(
Söndag
Idag vaknar man av samma oerhörd smärta, jag vet att jag inte ska ha grejer så tätt bokade, men nu blev det så, det är ju ändå Patrics semester, och tycker redan att det gått för många dagar, vill ju komma iväg lite ändå på grejer. Fast vi har bantat bort lite av allt vi sagt vi skulle göra. Men idag jag gav jag mig den på att något litet skulle jag göra. Envis som man är.. så vi fixade till lite i trädgården. Inte så mycket men fint blev det. Fick gräset klippt, fick passa på nu ju när det var fint väder. Soligt o skönt, men lite för blåsigt för att ligga o sola. =/
Hade egentligen bestämt att vi skulle åka in och köpa fisk på fiskboden i Malmö, men nä krafterna var slut, så min goa sambo kom hem med varsin mjukglass efter att ha lämnat filmerna, fiskboden tar vi på tisdag sa vi, ska ändå in till stan då. Imorgon ska vi se om vi kan komma iväg på något. Hans sista semestervecka börjar imorgon. Så lite till får man orka... Nä nu e maten klar, dags o sätta sig och äta.. Har fått full service här hemma idag. =o) Min sambo är en hjälte som står ut med mig..
onsdag 12 augusti 2009
Kväll
Äntligen var denna dan slut, det har varit många lååånga timmar idag,... puh.. Har knåpat halva dan, jag ljuger inte på mitt intyg till F-kassan. Det är lika ångestliknande varje gång...Hur mycket ska man skriva, dom bör ju veta en hel del vid detta laget. Haft sjukersättning sen 2001. Och nu är det dags igen... 14 års historia som ska med... och det är ju inte så att kroppen blir bättre..nä det tillkommer ju en massa också.. =/
Passade på att skicka in till kommunen också om förlänga p-tillståndet..riktigt trevlig kvinna jag pratade med.. Ibland är även tjänstemän/kvinnor trevliga =o)
Sen blev det en kurs som avslutning på kvällen...Intressant... men nu är både jag och kroppen slut. Har lagt mig i sängen på värmedynan, som balsam för själen..
Imorgon väntar en grillning hos lillbrorsan. Ska bli kul o gott... Ser framemot det redan.. Så gott folk, det blir en tidig kväll ikväll...
Passade på att skicka in till kommunen också om förlänga p-tillståndet..riktigt trevlig kvinna jag pratade med.. Ibland är även tjänstemän/kvinnor trevliga =o)
Sen blev det en kurs som avslutning på kvällen...Intressant... men nu är både jag och kroppen slut. Har lagt mig i sängen på värmedynan, som balsam för själen..
Imorgon väntar en grillning hos lillbrorsan. Ska bli kul o gott... Ser framemot det redan.. Så gott folk, det blir en tidig kväll ikväll...
Onsdag 12 aug
Nu måste jag sätta fart med mitt intyg till Försäkringskassan... Och till Kommunen.. Känns som att man har skjutit på det alldeles för länge.. Så ja de e väl bara till att sätta fart. Lite jobbigt när ena katten är särskilt inspirerad av muspekaren, eller hela datorn egentligen. Man kan kanske få lite hjälp ändå.. hehe.. Eller?
Ikväll ska jag på en kort utbildning, kroppen är inte lika sugen på det som jag, men jag måste göra det... *puh* Får ta en snabbvila i em så kanske det går..
Ikväll ska jag på en kort utbildning, kroppen är inte lika sugen på det som jag, men jag måste göra det... *puh* Får ta en snabbvila i em så kanske det går..
tisdag 11 augusti 2009
Tisdag 11 aug
Idag blir det en vilodag, fick knappt sovit inatt =/ Det är så många tankar som far runt.. Hur ska det gå med allting, Jag känner att jag börjar få panik, kroppen lägger av mer och mer.. Saker tillkommer hela tiden, jag har 2v på mig att få in min ansökan till F-kassan. Bara F-kassans tanke gör att det knyter sig, Har haft sjukbidrag sen 2001, i maj fick jag efter besök hos dom veta jag har två alternativ i mitt läge, dom kan förlänga det 18 månader till, det är max, eller så lämnar jag själv in en ansökan om full sjukpensionering. Jag är inte ens 35 år? Ska det vara så? Min ständiga prestationsångest kommer över mig, jag vill börja jobba, men kroppen vill inte som jag vill. Hur ska jag få ihop en ytterligare utredning el rehab på 18 mån? Hur ska det gå till? Dom kan också välja att pensionera mig redan med detta intyget från läkarna. Inte ens läkara vet hur dom ska gå vidare o samtidigt blir jag bara sämre... Känseln försvinner, jag kan inte ens träna för jag kan inte göra vissa rörelser, min utredning har liksom stannat av...har blandat in patientnämnden men de var inte mycket det resulterade i. Alla bara skickar runt mig, alla ser tydligt mina problem men ingen har svaret. Jag har blivit kallad moment 22 av en läkare. Vad hjälper detta mig? Detta har pågått länge länge, allt började med ett fall på skridskor =o( 1995 sen har det bara gått utför, det var här jag hade stor hjälp av både Irene och av Andreas, tänk dessa två personer har träffats ett fåtal ggr och det för flera flera år sen. Men båda resonerade att det var mest synd om mig? Jag ställde alltid motfrågan hur kan det vara det? Båda säger med flera års mellanrum att vi vet vad vi har att kämpa mot det har inte du...och tänker jag efter så kanske dom hade lite rätt ändå? Men jag tycker ändå innerst inne att det är orättvist. Två underbara personer som stått mig närmast o vetat allt om mig fick inte leva sitt liv så länge som det var tänkt. Det kallar jag orättvist. Det är inte mig det är mest synd om. Jag har alltid haft i tankarna att allt har en mening, men detta har jag börjat tvivla på. Vad var meningen med detta? Varför förlorade jag två så underbara personer? Läkaren på LAH hos Irene blev orolig för mig, jag försöker hålla fasaden uppe, jag berättade att jag varit med om detta tidigare när hon berättade för mig att slutet va nära. Det gör inte det lättare sa hon, någonstans visste jag att jag hade fel, det påverkade mig så mycket mer, allt gammalt kom upp igen.. men jag höll masken, men hon tyckte jag borde prata med någon, samma sak sa läkarna o ssk när jag var med Andreas på behandlingarna.Du behöver nog också prata med någon, men stark som jag och alla uppfattar mig att jag är så tror jag att jag kan bearbeta det själv? Kan jag det? Jag tror det. Är van att kämpa ensam mot alla hinder... men nu börjar jag tvivla. Det är så mycket som rivs upp och som revs upp redan när Irene fick sin diagnos nu i okt 2008. Samtidigt har det varit skönt att tänka på någon annans problem o guida dom igenom sina problem så försvinner mina? Nä dom gör ju inte det... Samtidigt fick jag ju väldigt mycket hjälp av Andreas med läkarna och jag hade stödet från Irene. Men jag har fått flera wakeup call sista tiden, att min tid även e på väg mot sitt slut.. Jag har inte nåt svar på hur jag ska klara allt det jag har framför mig? Hur ska allt lösa sig, jag bär på många sorger och har gjort väldigt länge, de gäller allt från vänner som jag mist, vänner som sviker, min hälsa, min arbetskarriär jag aldrig fått, barn som jag inte kan få med alla mediciner, det är kanske en av de största sorgerna. Och här vill jag göra ett inlägg,
Förra gången jag var uppe hos Irene sa hon och jag vet att hon menade det av hela sitt hjärta. När jag blir fri från cancern kan jag vara surrogatmamma till dig, hon visste att det är något som jag saknar oerhört. Jag vill göra det för dig sa hon. Du förtjänar att bli mamma. Hon hade ett stort hjärta. Hennes uppriktighet och ärlighet var några av hennes bästa sidor. Och hon hade många...
Tillbaka till mina sorger. De e kanske dags att jag sträcker ut min hand, men mot vem? Vem kan hjälpa mig? Alla som har nån slags sjukdom el handikapp vet vad jag talar om frustrationen o väntetiderna till allt som ska göras. Om man ssom jag har många problem, varför kan inte läkarna samarbeta, det hade hjälpt mig mycket. Som sagt det är mycket som upptar mina tankar nu, jag vet inte var jag ska börja..samtidigt måste jag.. men jag tar en dag i taget... O idag ska jag vila kroppen och själen efter vår Stockholmsresa...Den tog hårt på en.... Så det blir inte många knop idag inte..
Förra gången jag var uppe hos Irene sa hon och jag vet att hon menade det av hela sitt hjärta. När jag blir fri från cancern kan jag vara surrogatmamma till dig, hon visste att det är något som jag saknar oerhört. Jag vill göra det för dig sa hon. Du förtjänar att bli mamma. Hon hade ett stort hjärta. Hennes uppriktighet och ärlighet var några av hennes bästa sidor. Och hon hade många...
Tillbaka till mina sorger. De e kanske dags att jag sträcker ut min hand, men mot vem? Vem kan hjälpa mig? Alla som har nån slags sjukdom el handikapp vet vad jag talar om frustrationen o väntetiderna till allt som ska göras. Om man ssom jag har många problem, varför kan inte läkarna samarbeta, det hade hjälpt mig mycket. Som sagt det är mycket som upptar mina tankar nu, jag vet inte var jag ska börja..samtidigt måste jag.. men jag tar en dag i taget... O idag ska jag vila kroppen och själen efter vår Stockholmsresa...Den tog hårt på en.... Så det blir inte många knop idag inte..
måndag 10 augusti 2009
kväll...
Då var det dags o säga godnatt. Efter en jobbig dag kryper jag äntligen ner under täcket. Hoppas jag får sova något....
Måndag 10 aug
En ledsam och tråkig dag...ännu en har ryckts bort från mig, och idag är begravningen och jag får inte ens närvara, efter 18 års vänskap skapas ett tomrum som inte går att fylla. Det var min bästa vän och en av få som förstår livets orättvisor. Det är den andra som jag förlorat i samma sjukdomar o båda har varit närmsta vänner till mig. Det är oförklarligt hur människor kan sätta så djupa spår i en.. Andreas som gick bort 2004, hans telefonnr och mejladress är fortfarande kvar. Vill inte ta bort det. Jag är lyckligt lottad som fick chansen att säga farväl till båda medans de levde, men det som gör så oerhört ont är att jag inte får ett avslut efter Irene, att jag inte ens får närvara vid min bästa väns begravning, det känns, det gör ont. Irene hade blivit väldigt ledsen, vi pratade om det bara dagarna innan hon gick bort. Varför fick jag inte ens chansen att få ett avslut? Jag behövde det.... Men ni kan aldrig ta bort henne från mig, hon kommer att sitta på axeln o vaka över mig. Sen hon fick diagnosen cancer i slutet av okt 2008 har vi pratat i princip dagligen, och det har varit 2.3 timmar varje dag. Visst pratade vi annars också, men inte lika intensivt och länge. Hon var den ende som förstod vad jag gick igenom och jag kunde till en välddigt stor del förstå henne, då jag tidigare följt min bästa killkompis kamp i 6 år mot cancern. alla sjukhusbesök alla nattringningar för han mådde dåligt. Jag fanns där och jag fanns för Irene kanske inte så mycket fysiskt då det ändå skiljde 60 mil från oss, medan Andreas fanns 60 meter bort. Men jag gjorde mitt bästa och jag vet att hon uppskattade mig, och visste att hade jag bott där hade jag funnits vid hennes sida så mycket jag kunde. Det är många tankar man har och som behöver komma ut, jag hoppas att hon fick och vet egentligen att hon fick ventlierat så mycket som möjligt. Det gällde allt..
Jag fick iaf möjligheten att träffa henne en sista gång, en vecka innan hon gick bort åkte jag upp till henne, det var som att hon väntat på mig, jag sa flera ggr stå ut, häng kvar lite till, jag kommer upp. Och när jag väl gjorde det så gick det fort, vi fick 3 hela dagar då hon var någorlunda sig själv trots hennes svåra smärtor. Sen började hon tackla av. Jag stannade en vecka, åkte hem efter att jag följt henne till Hospice på onsdagen 22 juli, den 24 juli somnade hon in. Jag kan fortfarande inte förstå det... jag väntar på att hon ska ringa, sms:a eller på något sätt höra av sig. Det är så tomt.... Jag förstår också vilken tomhet hon kände, alla de ggr jag var däruppe var det ingen som hörde av sig. Hennes vänner svek henne, Irene var en glad o positiv person o väldigt omtyckt, liksom Andreas var, men samma här...varför försvinner vänner när man behöver dom dom bäst? Jag vet själv hur det är, mina sjukdomar har gjort att även jag förlorat många vänner. Jag har också varit den person som alla ville vara med, glad o alltid med ett skratt el bus tillhands, men var tog dom vägen?....
Som sagt idag är en dålig dag, för att inte säga usel... ska gå ner på minneslunden här o tända ett ljus idag... Jag har förlorat den bästa vännen.... *ledsen*
Jag fick iaf möjligheten att träffa henne en sista gång, en vecka innan hon gick bort åkte jag upp till henne, det var som att hon väntat på mig, jag sa flera ggr stå ut, häng kvar lite till, jag kommer upp. Och när jag väl gjorde det så gick det fort, vi fick 3 hela dagar då hon var någorlunda sig själv trots hennes svåra smärtor. Sen började hon tackla av. Jag stannade en vecka, åkte hem efter att jag följt henne till Hospice på onsdagen 22 juli, den 24 juli somnade hon in. Jag kan fortfarande inte förstå det... jag väntar på att hon ska ringa, sms:a eller på något sätt höra av sig. Det är så tomt.... Jag förstår också vilken tomhet hon kände, alla de ggr jag var däruppe var det ingen som hörde av sig. Hennes vänner svek henne, Irene var en glad o positiv person o väldigt omtyckt, liksom Andreas var, men samma här...varför försvinner vänner när man behöver dom dom bäst? Jag vet själv hur det är, mina sjukdomar har gjort att även jag förlorat många vänner. Jag har också varit den person som alla ville vara med, glad o alltid med ett skratt el bus tillhands, men var tog dom vägen?....
Som sagt idag är en dålig dag, för att inte säga usel... ska gå ner på minneslunden här o tända ett ljus idag... Jag har förlorat den bästa vännen.... *ledsen*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
Inlägg
